Matplanera som ett proffs!

Vem har inte hört talas om att man kan spara mycket pengar genom att ta med sig matlåda till jobbet? Eller genom att skriva en veckomatsedel och storhandla? Klassiska råd som hänger kvar eftersom de är så himla bra. Ja, man kan behöva definiera ”matlåda” och ”storhandla”, men om vi nöjer oss med att det till stor del handlar om att förbereda och planera, har vi kommit en bit på väg. I min värld faller båda dessa saker tillsammans med några fler, in under begreppet: matplanera.

Att planera mat och storhandla är inte svårt alls, men att både planera maten på ett ekonomiskt sätt och handla ekonomiskt, kan vara svårare. Nedan följer mina tankar kring ämnet och några handfasta råd på vägen.

Det krävs lite planering

Planering kräver framförhållning och jag vet, det är inte alltid lätt att kunna ha koll på mer än några dagar åt gången, om ens det! Men oavsett om du planerar för en dag, en vecka, eller en månad åt gången, har du mycket att vinna på att tänka efter före. Men först, tre olika shoppingtyper:

• Sista-minuten-snubben: På väg hem från jobbet funderar han på vad han måste handla med sig hem. Han har inte förberett någon inköpslista. Hur skulle han kunnat göra det? Han vet inte ens vad han vill äta till middag, än mindre vad resten av familjen kan tänkas vilja ha. Så han går på känsla och kanske i bästa fall, kikar han efter butikserbjudanden. Till slut hittar han något till middagen. Plus lite annat smått och gott.
• Tror-han-har-koll-killen: Han tar med sig familjen till stormarknaden för att storhandla. Självklart har han med sig en inköpslista som grund, men både han och hans partner gillar att handla just på stormarknaden, eftersom det finns så mycket annat man kan kika på när man ändå är där. De handlar det som står på listan, men unnar varandra att plocka ned andra saker också. Sånt som inte står på listan. Värmeljus går ju alltid åt. Ett par pocketböcker (på rea). Nya grillbestick och dessutom hittade ungarna lite saker de ville ha (de fick självklart inte allt, men ett par saker godkändes och åkte ned i vagnen). Handlingen med familjen tog längre tid än planerat , så på vägen hem stannar de för snabbmat (äta måste man ju ändå göra och alla är så trötta och hungriga). Kanske hinns det med ett stopp på någon annan butik också. Alltid är det nått man behöver! (Edit: Nuvarande pandemi råder oss verkligen inte att åka många till affären.)
• Planerar-proffset: Ser inte tillfället då han ska mathandla som någon planlös shoppingrunda. Nej, han ska handla mat. Han har en plan och han håller sig till planen. Okej, det kan dyka upp erbjudanden som kan vara svåra att motstå, men han funderar om det finns utrymme (både ekonomiskt och bokstavligen talat plats hemma), handlar vidare och går sedan tillbaka om och när han beslutat sig för att köpa. Inga impulsköp, inget handlandes på tom mage och inga trötta och hungriga familjemedlemmar i släptåg.

Lite överdrivet, jag vet. Dessutom finns det ett helt gäng olika ”shoppingtyper” till att beskriva, men jag nöjer mig med dessa tre. För de här tre typerna känner jag igen allra bäst, eftersom typerna ovan är baserade på mig själv. Vilken av typerna känner du mest igen dig i? Vi kan nog identifiera oss med alla tre stereotyper, men just idag ska vi ta rygg på Planerar-proffset!

Planerar-proffset matplanerar en vecka så här:

1. Funderar på hur veckan ser ut? Aktiviteter, jobb och skola. Vilka är hemma och när?
2. Utgår från vad som finns i frys, kyl och skafferi. Rester som behöver tas reda på? Matvaror som behöver ätas upp/frysas in? Ingen mat slängs i onödan.
3. Kollar in butikens erbjudanden som oftast kommer i början av veckan. Följer dock ej dessa slaviskt.
4. Skriver en matlista utifrån antal måltider/personer baserat på punkt 2.
5. Tar med sig eventuella kuponger, pant och kassar hemifrån.
6. Alla som eventuellt följer med till affären har ätit/druckit/gått på toa (jag skojar inte!) samt är införstådda med att det är mat som ska handlas och inget annat. Alla har samma förväntningar inför turen till affären. Men som det proffs han är, ser han till att åka och handla själv i största möjliga mån.
7. Väl framme i butiken handlar han det som står på listan.
8. Han utgår alltid från kilopris och låter sig inte luras av ”rea”, ”stammisvaror” eller ”stammispris” i tron om att dessa alltid är det billigaste.
9. Han faller inte i fällan att plocka på sig ”3 för 20kr” eller vad det nu är som erbjuds framme vid kassan. Han är för rutinerad för det. Även om han känner sig sugen på något sött, vet han att det redan finns hemma. Dessutom kommer det bli gott med en kopp kaffe när han väl kommit hem. Inget köpkaffe på vägen.
10. Väl hemma plockar han in allt på plats och ser till att ställa de äldsta varorna längst fram. Sätter på kaffe och sträcker ut sig en stund i soffan. Like a pro!

Summering av de saker som Planerar-proffset gör för att matplanera och på så vis spara pengar :

• Han planerar och ligger ett par steg före eftersom han vet hur den kommande veckan ser ut.
• Han har en matbudget, som han håller sig till.
• Bakar sitt eget matbröd och fikabröd.
• Inser att familjen inte måste äta två lagade mål mat nu på sommaren. Mellis kan bestå av frukt och fil eller något annat lätt.
• Handlar säsongsbaserat.
• Handlar kort-datum varor, men bara sådant han har planerat att köpa.
• Kollar alltid kilopris.
• Drygar ut dyra råvaror med billigare råvaror. T ex, morötter eller linser i köttfärsen.
• Dricker vatten till maten.
• Begränsar övrigt dryckesintag till vad som är lämpligt. Det måste inte vara fri tillgång till läsken bara för att det är fredag. Barnen mår inte sämre om de bara får dricka ett glas mjölk till maten/mellis.
• Serverar inte alla grönsakerna samtidigt. Rivna morötter (eller vad han nu väljer) räcker oftast på vinterhalvåret. Sommartid finns det mer att välja på eftersom det är säsong, men han begränsar och fördelar så att det räcker till hela veckan.
• Sätter hänglås på kylen. (Okej, här skämtar jag, men bara lite.)

Farmor Daisy

Avslutningsvis vill jag berätta om min farmor Daisy. Hon är sedan flera år död och begraven, men hon hade svart bälte i att få pengarna och maten att räcka till en familj på 6 personer. De flestas far- och mormödrar har ju förfinat denna ädla konst, många gånger enbart av den anledningen att de inte skulle ha överlevt annars. Idag har de flesta av oss ett val. Hur mycket pengar vill vi spendera? Vi vill kanske kunna spara mer och väljer av den anledningen att hitta sparsamma metoder för ditten och datten. En lyx få förunnat för någon ur min farmors generation.

När jag var barn och var hemma hos farmor var det aldrig tal om att vara sugen på något, eller att vilja ha saker. Det skulle aldrig ha kommit mig för att öppna kylen bara för att kolla om det fanns något gott. Den enda gången jag gjorde det, hörde jag farmor ropa från rummet bredvid: ”Sluta gavla i kylen! Maten serveras klockan fem.” Aldrig led jag nöd på något och lika punktligt som middagen serverades, serverades hallonsaft och hembakta kanelbullar klockan två. Farmor och jag satt i hammocken och två bullar fick man ta i var. Det hände att farmor lade upp fötterna på stolen bredvid och slöt ögonen en stund. Innan hon slumrade sin tantvila kunde hon viska, ”ta du en bulle till, farmor ser ändå inget”.

Min poäng är inte att vi ska sträva mot ett hemmafru-ideal á la 60-tal, men ju äldre jag blir, ju mer lik farmor blir jag. Både vad gäller gavlandet i kylen och att maten som finns i kylen är planerad. Det går inte bara att gå och ta vad som helst när som helst. Här hemma gäller regeln, fråga först. Jag lovar er, det går ingen nöd på någon, pengarna och maten räcker och ja, man får ta fler än två bullar!

Tack för att du har läst! Sitter du inne på ett tips om ämnet, eller vill berätta hur du matplanerar? Tveka inte att lämna en kommentar!

Hälsningar Karin/Budgetfröken.