Om jag skulle fråga någon om vad fattigdom innebär för dem, skulle jag få väldigt många olika svar. Kanske att de flesta skulle svara något i stil med att sakna olika saker, som pengar, trygghet, mat, kläder och kärlek. Flera skulle säkert säga att det inte finns fattigdom i Sverige 2021 eller att vi som lever i en demokrati aldrig skulle kunna uttala oss om fattigdom. Med det sagt vill jag ändå prata om vad fattigdom innebär och har inneburit för mig.
Min trygga uppväxt i 80-talets Sverige var inte alltid så trygg som man skulle kunna tro. Men visst, vi bodde i ett hus och huset låg på landet. Skog och frisk luft i en aldrig sinande ström borgade för en sund och god uppväxtmiljö. Dessutom var mamma hemma med oss barn när vi var små, medan pappa arbetade. Visst hade vi det bra och på det stora hela gick det ingen större nöd på oss. Fast jag minns att det alltid var ont om pengar. Pappa jobbade extra för att det skulle gå runt och mamma tog extrajobb i perioder. Som jag minns det, var det verkligen alltid en strid på kniven. Vissa år var bättre och vissa år var sämre. Mellan 1987-1989 minns jag att det var ganska bra, det fanns alltid mat i kylen och vi kunde åka på semester hela familjen. Men så hände det som inte fick hända….
Mamma blev sjuk, pappa förlorade jobbet och så kom den omtalade finanskrisen i början på 90-talet. Extremt höga räntor, fallande bostadspriser, massarbetslöshet och minskad konsumtion ledde till att det skakade rejält för många människor åren mellan 1990-95. Under mina gymnasieår 1990-93 var det riktigt illa ställt hemmavid. Mamma sängliggandes på grund av sjukdom, pappa som jobbade och fyra barn i åldrarna 4-16 år. Många munnar att mätta. Bilen var alltid trasig, pappa kunde sällan tanka mer än några liter åt gången, kylen gapade tom och vi hade kläder som aldrig passade.
Men varför sålde de inte huset, kanske någon tänker. Huset hade minskat i värde, var överbelånat och bostadsmarknaden stod i princip helt still på grund av finanskrisen, så det var nog inte så mycket att välja på för mina föräldrar än att försöka behålla huset. Och som de försökte, eller rättare sagt, vi tillsammans försökte. Elen stängdes av vid flera tillfällen och vi var utan telefon i långa perioder eftersom räkningarna inte betalades. På något märkligt sätt lyckades vi ändå bo kvar och med åren lättade saker och ting.
När jag skriver om den här perioden så är det mitt 16-åriga jag och mina upplevelser som tonåring som talar. Jag minns skammen. Skammen av att elen inte fungerade eller att det inte gick att ringa (ungdomar, det här var före mobiltelefonerna…). Att aldrig kunna ta med kompisar hem eftersom jag aldrig visste om det skulle finnas mellis eller om det skulle gå att tända lamporna. Där och då var det fruktansvärt och nej, jag tänkte inte på världens fattigdom eller hur människor i krig hade det. Där och då var jag en tonåring som fick kliva in och ta överdrivet mycket ansvar i förhållande till ålder och förutsättningar.
Barn ska vara barn, barn ska ha mat, värme, trygghet och kärlek. Barn ska inte oroa sig för om det kommer att finnas mat till middagen eller om lamporna går att tända. Men just precis så är det för väldigt många barn och unga även idag i Sverige år 2021. Mina föräldrar gjorde så gott de kunde utifrån givna förutsättningar, men saker och ting hände och de saknade helt ekonomiska marginaler. Att redan från början leva på marginalen och inte ha sparade pengar är att ta en väldigt hög risk. Att olyckor och sattyg händer kan ingen rå över, men en sak vet vi, olyckor och sattyg kommer alltid förr eller senare.
Genom att ha en trygg ekonomi eller på andra sätt skapa trygga förutsättningar kan vara helt avgörande den dagen olyckan är framme. För även om det kan låta charmigt att kunna koka soppa på spik och trolla med knäna, så tror jag att de flesta vill skapa goda förutsättningar för sig och sin familj. Genom att berätta om mina egna erfarenheter hoppas jag kunna få väck en del av skammen som tyvärr följer med dålig ekonomi. Sök och ta emot hjälp! Alla kan hamna i ekonomisk trångmål och det finns hjälp att få!
Har ni liknande erfarenheter? Berätta mer än gärna via en kommentar.
Tack för att ni läser! Hälsningar Karin/Budgetfröken
budgetfroken.com 
Jag är uppväxt i vad jag skulle kalla fattigdom det fanns aldrig pengar och mamma fick ofta gå till socialen som gav oss som mat kuponger, min mamma led av alkoholmissbruk (som ingen ville se men alla visste) och det var jag som fick planera så pengarna skulle räcka då var jag nog runt 13-14, flyttade sedan hemifrån vid 16 års ålder, har alltid tyckt att den delen av mitt liv har varit lite skamset och det är väl egentligen ingen som vet hur tufft det var, med det sagt gör jag allt för att inte mina barn ska behöva känna just så, kylen är alltid full och jag vill aldrig att dom ska behöva känna de jag kände.
GillaGillad av 2 personer
Tack för att du delar med dig! Känner verkligen med dig och vad fint att du kan dela gällande dina erfarenheter. Ingen ska behöva ha det så! Vad fint att höra att du har skapat en trygg tillvaro för dina barn. Ha en fortsatt fin dag 🙂
GillaGilla
Åh vad den här texten gick rakt in i hjärtat ❤
Jag minns också min uppväxt så här vid finanskrisen 1991. Vi hade det bra under början av 80-talet, många resor och mina föräldrar lånade för mycket pengar. Sedan blev pappa hjärtsjuk, finanskrisen kom och min mamma valde samtidigt att gå ifrån min pappa då han var alkoholiserad. Så stod vi där med hus som inte gick att sälja, mamma arbetslös och jag minns det som att vi som alltid haft läsk hemma nu inte ens hade mjölk. Kylen gapade tom och jag fick tigga mamma efter pengar till kläder som köptes på UFF. Jag skämdes. Kände mig utanför i skolan.
Jag känner mig än idag fattig, trots stabil ekonomi, mycket pengar sparat och en full kyl. Märkligt hur det kan sitta i.
GillaGillad av 1 person
Åh! Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Känner så väl igen mig… Just det där med att det kan vända så snabbt och att det ofta är andra saker än bara ekonomi, som följer med/påverkar. Återigen, tack för kommentar och ha en fortsatt fin dag!
GillaGilla
Hemma hos mig så var det tufft. Mamma och pappa bråkade ofta om pengar. Mat på bordet fanns det men pga. den slitiga relationen och att pappa lånade pengar från vänner för att dra runt sitt travstall och att föda oss gjorde att han mådde sämre och sämre. 1990 avslutade han sitt liv vi flyttade närmre stan. Mamma ökade sitt drickande och i kylen fanns det ofta bara ravioli på burk och majskolvar för mig att värma. Mamma hade en sjukdom som gjorde henne ännu sämre och hennes inre organ funkade inte. Hon förmådde inte att ta hand om mig. Pengarna gick allt som oftast till alkohol. Mamma dog av inre blödningar nästan exakt två år efter att pappa gått bort. Jag stod som 16-åring och bestämde mig där och då att lyckas. Jag får ångest när det är dåligt med mat i kylen för då är min ekonomi lite skral. Så därför har jag börjat ändra ekonomiskt beteende för att slippa den ekonomiska stress min pappa hade.
GillaGillad av 2 personer
Tusen tack för din starka berättelse och för att du så öppenhjärtigt delar med dig. Vad fint att höra att du har valt en annan ekonomisk väg!
GillaGilla
Vilken fin berättelse – om än sorglig- om din uppväxt. Du skriver med en sådan äkta ton!
Dessvärre är det nog likadant idag för många. Och skammen som följer med trots att det inte är ens fel!
Tack för att du delar med dig.
Britt
GillaGillad av 2 personer
Tack Britt!
GillaGilla
Jag har levet på två olika planeter samtidigt. Fram tills jag var fem bodde mina föräldrar tillsammans. Mamma var hemmafru och pappa var vd. Vi bodde i ett fantastiskt hus med pool både inne och ute, hemhjälp, ett stall med hästar, vintet-och sommarsemestrar.
När pappa och mamma skiljdes sig så handla alla deras bråk om pengar. Mamma hade helt plötsligt inte ett öre på kontot och pappa hafe träffat en ny som var överläkare som även hon tjänande bra. Så nu hade pappa ännu mer pengar att rör sig med.
Mamma däremot fick verkligen vända på varje slant men trots det har hon lyckats bra. Idag med lite insikt så är jag verkligen bli imponerande av mamma att hon pluggade vidare med två små barn och skaffat sig en egen karriär.
GillaGillad av 1 person
Tack för din kommentar! Verkligen två helt olika världar. Sååå imponerad av din mamma…
GillaGilla
Min mamma var ensamstående med mig och min pappa var inte intresserad av att betala underhåll så mamma fick det minsta man kunde få på den tiden, via fk. Vi snålade på allt men pratade aldrig ekonomi. När jag separerade från mina barns pappa gjordes ingen bodelning för ”jag ville inte göra honom ännu mer sur” och mina ynka sparpengar gick åt till att skapa ett nytt hem. Jag vill inte att mina barn ska hamna i samma fälla så vi pratar mycket ekonomi hemma, de ska ha ha koll på saker och ting innan de flyttar hemifrån.
GillaGillad av 2 personer
Tack för din kommentar! Känner väl igen mig i det där med bodelning… Surt sa räven, men precis som du pratar vi mycket här hemma om privatekonomi, tonåringen och jag. Allt gott!
GillaGilla
Ensamstående fattig mamma, psykiskt sjuk i perioder. Hon slet för att ge oss något att äta varje dag. Jag själv blev ensamstående fattig mamma. Barnen drack mjölk, jag alltid vatten pga pengabrist. En apelsin kunde jag aldrig äta, för då skulle ungarna gå miste om den, och apelsiner kunde vi inte köpa så ofta. Och när en riktigt fattig lördag kom, och jag köpt godis för sista 20-lappen, och nån av barnen sa: Det där godiset gillar inte jag (sådär som det ju absolut kan vara, barnet har ju rätt att både gilla och ogilla), då fick jag verkligen bita ihop, ville inte att min ekonomiska stress skulle drabba dem såklart. Har levt med STOR ekonomisk stress ända tills för något år sedan. Äntligen har jag jobb med normalstor lön, jämte billigt boende. Sparar nu för att jag KAN, generös har jag låtsas kunna vara tidigare (ljög för ungarna att något kostsamt kostat ”halva priset” för att underlätta för dem. Nu kan jag vara generös utan att låtsas att det är ”gratis”. Lever i lyx, och önskar att alla föräldrar och barn kunde få göra detsamma.
GillaGilla
Stort tack för att du delar med dig av din starka historia. Vad fint att du har hittat en mer ”vilsam” ekonomisk situation.
Fortsatt lycka till på färden!
GillaGilla