Barn och fattigdom

Två ord som inte hör ihop för fem öre (bokstavligen talat). Barn är barn och alla barn borde få äta sig mätta, ha varma kläder när det är kallt, sova i en egen säng och slippa känna oro över huruvida pengarna ska räcka månaden ut eller ej. Långt från alla barn känner sig trygga av olika anledningar, brist på pengar är tyvärr en stor bidragande orsak till denna otrygga tillvaro.

I ett tidigare inlägg skrev jag om mina egna erfarenheter av barnfattigdom och hur det är att växa upp med en ständig oro för familjens ekonomi. Då, när jag var barn, lärde jag mig tidigt att inte önska mig saker, inte vilja åka på läger eller vissa utflykter. Inte ”bry mig” om kläder och utseende. Sällan eller aldrig identifiera behov som kostade pengar. Visst låter det bra på sätt och vis, det där med att inte bry sig om kläder och utseende, men tro mig, det var inte av etiska skäl, det var en förfinad strategi för att inte behöva belasta mina föräldrar med behov som skulle kosta pengar.

Kanske inbillar jag mig bara, men i mitt yrke som lärare ser jag de här barnen hela tiden. Barn som utvecklar olika strategier för att hantera avsaknad av pengar. De fryser inte, de vill inte följa med kompisen till äventyrslandet eftersom ”det ändå verkar vara så tråkigt där”. Barn som skrattar åt sig själva när de har glömt det eller det hemma när sakerna istället borde ligga i skolväskan. Om de har någon skolväska över huvud taget. Eller det omvända, barn som försöker ge sken av att allt är bra, ja, helt perfekt faktiskt… Barn som försöker hålla samma tempo med kläder, aktiviteter och semestrar. Barn som tvingas ljuga om presenter, semestrar och äventyr. Listan kan göras hur lång som helst, för som ni redan vet, barn är så påhittiga och omtänksamma. De vill inget annat än att skydda sina föräldrar, syskon och sig själva från oro.

Majblommans hemsida

Samtidigt visar kvalitativ forskning att barn i långvarig ekonomisk utsatthet tar till typiska sätt att hantera familjer, pengar och kompisar. Stina Fernqvist intervjuer med barn visar att de anstränger sig för att klara av livet i familj där pengar saknas. Deras uppträdande följer tre mönster:

1. Barn ser till att vara sparsamma med pengar och försiktigt med saker. Detta kallas resursstrategier. 
2. Barn tar ansvar för familjen genom att inte uttrycka några stora behov. De hjälper också kompisar som har det likadant. Detta kallas ansvarsstrategier. 
3. Barn anstränger sig för att leva som kompisar med familjer där pengarna räcker, eller så försöker de låtsas leva så. Det kan handla om att barn tackar nej till aktiviteter som kostar pengar. Detta kallas prestationsstrategier.

Som tur är finns det hjälp att få och hjälp att ge. Majblomman är en ideell barnrättsorganisation som arbetar för att motverka barnfattigdom i Sverige. Där finns en massa bra information att ta del av och framförallt där finns hjälp att få om du som läser detta inte får ekonomin för dig och ditt/dina barn att gå ihop. För oss andra som har en fungerande ekonomi, vi kan vara med och stötta genom engångsbidrag eller månadsbidrag. Jag stöttar Majblomman genom att vara månadsgivare, men även genom att sprida information om att de finns (ej betalt samarbete, bara genuin tro på att deras arbete gör skillnad). Om du har möjlighet, var med och motverka barnfattigdom i Sverige du med!

Tack för att du läser, gillar och delar vidare. Lämna gärna en kommentar!

Hälsningar Karin/Budgetfröken