Den senaste tiden har jag ägnat mig åt att semesterplanera lite lagom sådär. Vad vill jag göra? Vad behöver jag? Vad vill tonåringen göra? Hur ska jag och min partner synka gemensam ledighet med veckor av jobb i sommar? Hur ser förväntningarna ut för samtliga inblandade och framförallt vad har vi för budget?
Allt detta semesterplanerande fick mig att tänka tillbaka på hur det var när jag semestrade som studerande och ensamstående småbarnsförälder på en extremt tight budget. Eller den där semestern då jag levde ”way out of budget”, vilket höll på ruinera mig mer eller mindre. Inte vill jag vara utan dessa erfarenheter, tvärtom hade jag inte varit där jag är i dag, om det inte vore för just de här erfarenheterna.
För många år sedan när jag pluggade till lärare, var jag relativt nyskild med ett barn och hela det ekonomiska ansvaret för hus och hem. Några större utsvävningar när det kom till semestrande var det aldrig tal om. Tur att vi redan då hade skogen runt knuten, havet inte alltför långt borta och cyklar med välsmorda kedjor. Barnet var inte gammalt och allt kunde bli ett äventyr. Vi packade picknickkorg och drog till skogs, när det regnade tog vi bussen till närmaste stad och hängde på bibblan och var det soligt och varmt kunde vi ligga i skuggan och spela kort. Vad enkelt det var när behoven inte var större än så! Tacksamheten över att ha naturen nära och möjlighet att vara ute var och är stor. Minns den tiden som väldigt enkel och lättsam trots att vi aldrig hade pengar så det räckte. Det var alltid en strid på kniven att få det att gå runt, men det gick.
Snabbspola några år framåt, vid det här laget var jag färdigutbildad och hade ett välbetalt arbete. Halleluja! Pengar som kom in varje månad och pengar som gick ut varje månad… Jag levde från lön till lön och vad skönt det var att ha pengar att röra sig med. Inte en tanke på vare sig kort- eller långsiktiga sparanden, tvärtom! Pengar kom och pengar gick. Jag levde inte över mina tillgångar, men det fanns ej heller någon buffert eller något sparande.
Så kom den där sommaren då jag och en vän åkte på semester och det visade sig att jag var den som ”hade pengar”. Vännens pengar tog slut och vi levde på mig, eller rättare sagt, vi levde på mitt kreditkort. YOLO! Det var ju semester och då ska man ju unna sig, koppla av och släppa taget. Eller?
Lång historia kort, jag kom hem och det var dags att börja jobba igen. Först då insåg jag att sommarens olika eskapader med den där sensommarsemestern, som kronan på verket, hade ruinerat min privatekonomi. Maxade kreditkort i kombination med räkningar som skulle betalas gjorde att min ekonomi var i uruselt skick. Verkligheten kom ifatt och hur jag än gjorde, kändes det som om jag aldrig skulle få ordning på allt. Ovanpå detta gnagde ett dåligt samvete i kombination med skamkänslor över att ha levt loppan för pengar som inte var mina. Hur korkat? Innerst inne visste jag att det var en dum idé att konsumera för pengar jag inte hade, men där och då den där sommaren var det som att jag blev fartblind och släppte kontrollen helt. Galet!
Den hösten blev en viktig vändpunkt för mig. Där och då lovade jag mig själv att aldrig sätta mig i den sitsen igen och vad som hände sen, var starten på Budgetfröken men det är en helt annan historia. Summan av kardemumman är att det sällan är pengar som avgör kvaliteten av din ledighet. Jo, jag vet, pengar underlättar, men du kan ha en minst lika fin ledighet och få ut det du har behov av även med en liten plånbok. Lite planering och en hel del framförhållning gör att man kan få ut mer än vad man kan tro från sin semester. Dessutom är jag fullt medveten om att ”semester” inte ör alla förunnat, tänk på det som ledighet istället. De flesta har någon form av ledighet då och då även om det inte är semester i ordets bemärkelse.
Så… Vad behöver du? Vad vill du och dina nära få ut av er ledighet och vad har du/ni för budget?
Tack för att du läser! Hälsningar Karin
budgetfroken.com 